Dramapedagogik som metod för estetisk fostran

Mitt hundrade blogginlägg (!) blir även det en gammal text, från 2011, och är min C-uppsats i Dramapedagogik, vars godkännande innebar att jag innehar en fil.kand. i detta ämne!

 

Abstract

Undersökningen söker efter dramapedagogiska metoder som kan användas i en allmän estetisk fostran. Först undersöks begreppet estetisk fostran med fokusgrupper som metod. Fokussamtalen tolkas med hjälp av Reads (1956) tankar om estetik indelad i tre olika aktiviteter: Självuttryckets aktivitet, Iakttagandets aktivitet och Uppskattningens aktivitet. Undersökningens framåtsyftande syfte bygger på flera forskares (Lindgren 2006 m.fl.) uppfattningar om estetikbegreppets glidning från ett mediespecifikt perspektiv, det vill säga en estetik som har med konstnärlig aktivitet att göra, till ett medieneutralt perspektiv, alltså en estetik som inte har med konstnärlig aktivitet att göra. Resultatet tolkas och analyseras alltså utifrån ett medieneutralt perspektiv. Detta gör också att den estetiska fostran som undersökningen avser kan anses vara allmän, alltså gälla alla, inte bara de som är intresserade av konstnärlig aktivitet.

I analysen ställs dramapedagogikens olika metodtraditioner och syften i relation till den i undersökningen definierade allmänna estetiska fostran. Här används framförallt Sternudds (2000) fyra dramapedagogiska perspektiv som analysredskap.

I en estetisk fostran under självuttryckets aktivitet kan dramapedagogiken bidra med metoder som kan kopplas till det personlighetsutvecklande perspektivet på så sätt att trygghet är en förutsättning för allt lärande.

Under iakttagandets aktivitet kan dramapedagogiken handla om att nå insiktskunskap genom en förankring i känslor. Dessa känslor skapas i individen genom agering i lärandesituationer och detta gäller generellt för dramapedagogik och kopplas därför inte till något speciellt perspektiv enligt Sternudd (2000).

Dramapedagogik kan under uppskattningens aktivitet kopplas ihop med det konstpedagogiska perspektivet, det kritiskt frigörande perspektivet och det holistiskt lärande perspektivet i fråga om att på olika sätt göra elever till det som i uppsatsen kallas världsmedborgare.

Nyckelord: Estetisk fostran, estetik, dramapedagogik, fostran

 

1. Inledning

Jag är musiklärare inom afroamerikansk tradition med elbas och kontrabas som huvudinstrument. Mitt intresse för dramapedagogik kommer sig av att jag vid olika tillfällen under min utbildning och senare stött på denna pedagogik och då upplevt att den har gett mig och mitt musikskapande mervärden, framförallt ökad inlevelseförmåga och kommunikationsförmåga. Jag har då blivit intresserad av att i min egen musikundervisning använda mig av dramapedagogiska metoder för att stärka mina elever i deras musikaliska och allmänt sett konstnärliga gärning. Det kan gå till så att vi genom att göra improviserade dialoger lär oss några enkla kommunikativa principer. Dessa överförs sedan till att spela ”dialoger” med instrument, företrädesvis olika slagverk. Man kan sedan bygga vidare på detta genom att utöka antalet musiker eller genom att spela mer samtidigt, men fortfarande med samma lyssnande och närvarande kommunikation som i den ursprungliga improvisationen. Sternudd (2000) beskriver detta sätt att se på dramapedagogik i undervisning som antingen det konstpedagogiska perspektivet alternativt det holistiskt lärande perspektivet. Det konstpedagogiska perspektivet innebär att man arbetar med dramapedagogik och har en konstnärlig produktion av något slag som mål, även om detta mål kan vara underordnat andra mål som till exempel lärande i gruppdynamik och mellanmänsklig kommunikation. Det holistiskt lärande perspektivet innebär att man använder dramapedagogik som metod för ett lärande i ett annat ämne vilket i mitt fall är musik. Detta är inte den gängse användningen men man skulle kunna tolka Sternudds (2000) text så här. Jag har arbetat på detta vis i kursen Estetisk verksamhet på det Estetiska programmet på gymnasiet under femtontalet år. Mitt intresse för dramapedagogik ledde mig till att vidareutbilda mig på Högskolan i Gävle där jag nu har gått Dramapedagogik A och B. Under denna utbildningstid har jag ofta funderat på begreppet estetik. Det är ett ord som används ganska flitigt i olika sammanhang, men där betydelsen verkar skifta. Jag har tänkt att vi människor har ett estetiskt sinne som vi kan utveckla och som kan vara viktigt, inte bara för konstnärliga syften utan framförallt som en levnadskunskap, där man använder sig av och sätter värde på sinnesförnimmelser. Hur de sistnämnda kopplas till estetik beskrivs under rubriken ”Estetik”. Min övergripande fråga kan sägas vara hur vi pedagoger kan vara till hjälp för att utveckla detta estetiska sinne rent generellt. Mitt intresse har alltså svängt från att ha rent konstnärliga syften (det konstpedagogiska perspektivet) till att ha syften som kan sägas tillhöra de övriga tre av Sternudds (2000) perspektiv på dramapedagogik, nämligen det personlighetsutvecklande perspektivet, det kritiskt frigörande perspektivet och det holistiskt lärande perspektivet.[1]

1.1 Bakgrund

Det har talats om estetiska lärprocesser under ett antal år i skolan och många röster talar om dessas förtjänster och att det är något som alla lärare, oberoende av ålder på barnen eller undervisningsämne, borde ta del av. Det finns dock många tolkningar och många oklarheter kring vad det egentligen är. Anders Marner, professor i bilddidaktik vid Umeå universitet säger om begreppet: ”Ingen vet riktigt vad det är – men alla använder ordet!”[2] Ordet lärprocess tyder på att det är ett lärande som byggs upp och pågår under en viss tid, alltså en slags motsats till ett lärande som sker här och nu. Om man som lärare uppfattar begreppet som en metodik hamnar man lätt i en instrumentell syn på estetiska lärprocesser. Ur detta synsätt har metoder som till exempel mattedans sin grund. I mattedans använder man kropp och rörelse för att bättre förstå och tillämpa matematik. Här kan man förstå om matematikläraren gärna ser ett samarbete med en danslärare eller danspedagog för att kunna få till stånd det önskade lärandet. Det finns alltså en estetisk expert på den estetiska lärprocessen. Om man antar ett vidare perspektiv kan man se estetiska lärprocesser som ett medel att lära sig om grupprocesser och kommunikationsprinciper och att i förlängningen erhålla en större demokratisk kunskap och värdegrundskunskap hos eleverna. Ett exempel på detta är när man inom skolan arbetar mot mobbing och rasism med hjälp av forumspel, där man agerar i olika fiktiva situationer och där eleverna som är publik får komma och spela upp sina förslag på förbättringar av situationen. Men det kan också innebära att man på varje lektion, i varje ämne, hela tiden är medveten om det estetiska perspektivet på undervisningsstoffet och på didaktiken. Det kan handla om att man ger akt på vilken estetisk utformning läroboken i ämnet har, till exempel vilka bilder som valts, och fundera på vad det kan säga om innehållet. Det kan också handla om att låta eleverna göra estetiska värderingar av undervisningsmetoden för att göra lärandet personligt engagerande. I dessa fall är det i större utsträckning upp till varje pedagog, oavsett konstnärlig kompetens, att se på sin undervisning på (i många fall) ett nytt sätt. Jag argumenterar här inte mot mattedans och inte heller mot den vidare tolkningen av estetiska lärprocesser, men jag anser att det finns ett problem med begreppet i sig. Problemet tror jag bottnar i tveksamheten i begreppets grundförståelse.

Om denna undersökning kan visa på att estetiska värden är viktiga för individ och samhälle och inte bara för konsten bör skolan vara en institution där dessa värden behandlas och grundläggs. Det som skolan gör i så fall skulle kunna betecknas som en allmän estetisk fostran. Delvis kan innehållet i denna motsvaras av estetiska lärprocesser, men grundsynen är ändå en annan. Förutsättningar för att genomföra en allmän estetisk fostran är förändringar i läroplaner, kursplaner och andra styrdokument som rör skolan samt i alla lärarutbildningar. För detta krävs en ny politisk syn på estetik och en stark opinionsbildning.

Mot bakgrund av mina egna erfarenheter som jag beskrivit ovan och den grundläggande förutsättningen att estetik är ett generellt fenomen som är viktigt inte enbart inom konstarterna utan överallt, vill jag i denna undersökning pröva resonemangen ytterligare och tydliggöra på vilka sätt som dramapedagogik kan ha en viktig roll för lärande inom detta område. Lärandet i denna allmänna estetik kallas i uppsatsen för allmän estetisk fostran. Denna fostran kan säkert ske på andra och kompletterande vis, men jag vill här visa på just dramapedagogikens möjligheter inom detta område.

1.1.1 Begrepp

För att uppsatsen ska bli lättare att förstå presenteras och klargörs undersökningens centrala begrepp under denna rubrik. Dessa är estetik, drama och dramapedagogik, fostran och uppfostran samt estetisk fostran.

1.1.1.1 Estetik

Ordet estetik har sitt ursprung i det grekiska ordet aisthesis, vilket för de gamla grekerna syftade på människans sinnen och känslor och deras förhållande till omvärlden. Denna ursprungsbetydelse finns dock fortfarande med i dagens sätt att definiera estetik som vi kan se nedan. För den moderna europeiska människan går begreppet estetik framförallt tillbaka på Baumgartens lansering 1750.[3] Denna nya definition innebar ett smalare begrepp och innefattade framförallt det som utmärker den ”sköna” konsten, alltså musik, litteratur, poesi, måleri och skulptur som man ansåg vara av god och upphöjd sort. Genom att uppleva god konst byggdes människan upp moraliskt och känslomässigt. Estetik var vid denna tid en del av filosofin.

I dag används begreppet estetik på flera olika sätt. Det sätts ofta i samband med konstnärlig verksamhet, både professionell och den som utövas av barn i skolan (Aulin-Gråhamn et al. 2004).  Estetik och konst sätts också ofta i samband med kultur, vilket i sig är ett begrepp med två huvudsakliga betydelser. Vi kan tala om kultur som det som har med konstnärliga uttryck att göra (som t.ex. i orden Kulturrådet och Kulturskolan), men också som den kultur som ”omfattar alla sätt på vilka vi skapar betydelser, kommunicerar med varandra och organiserar det sociala livet” (a.a. s. 99). Men nu åter till estetik. Vilka betydelser har estetik idag? Nielsen (1996, i Aulin-Gråhamn et al. 2004) har i boken Æstetik, kultur og politik sett fyra huvudbetydelser av estetik, varav två hör ihop med den grekiska ursprungsbetydelsen respektive 1700-talsbetydelsen som behandlar det sköna i konsten som vi sett ovan. Den tredje betydelsen innebär att man även innefattar ungdomskultur, vilken tidigare uteslöts från estetiken. Man ansåg då att ungdomskulturen hade en moraliskt förflackande effekt på ungdomarna och den goda konsten skulle ha en etiskt och moraliskt stärkande funktion. Den sista betydelsen, enligt Nielsen, innebär även den en utvidgning av begreppet. Man tar här in att hela det sociala livet blir mer estetiserat och upplevelsebaserat. Detta innefattar så skilda områden som ekonomi, politik, massmedia, vardagslivet etc. (a.a.). Denna utveckling av estetikbegreppet tolkar jag som en återgång till den grekiska ursprungsbetydelsen där alla sinnliga förnimmelser finns med, inte bara de som har med konst eller skönhet att göra. Nielsen uttrycker här ett samhällsperspektiv på estetik.

Man kan alltså ha olika perspektiv på estetik och Birgerstam (2000) sammanfattar 1900-talets strömningar med två huvudfåror: den ena rör hur man skapar något som är angeläget att uttrycka och den andra handlar om hur vi uppfattar och upplever estetiska uttryck; alltså ett producentperspektiv och ett konsumentperspektiv.

1.1.1.1.1 Estetik och skola

Lindgren (2006) undersöker i sin avhandling skolan och problemen med estetikbegreppets skilda betydelser och för en diskussion utifrån ett mediespecifikt och ett medieneutralt perspektiv. Det mediespecifika perspektivet innebär att man ser estetik som något som har med konstnärliga aktiviteter och ämnen att göra, och detta kan räknas till den traditionella och vanligare betydelsen. Det medieneutrala perspektivet innebär att man kan se på hela livet och dess innehåll med ett estetiskt sinne. Denna hållning kan ses som en modernare, men ännu så länge mindre allmän, tolkning av begreppet. Lindgren ger exempel på att de båda perspektiven lever sida vid sida, ganska ofta i samma text utan att det är tydliggjort vilket. Men författaren kan ändå se en utveckling mot att det medieneutrala perspektivet får större utrymme än tidigare och hänvisar här till texter från bland annat Myndigheten för skolutveckling. Lindgren ser även att man försöker hantera estetik mindre ämnesspecifikt, alltså att det inte är något som bara tillhör de ”praktisk-estetiska” ämnena. Det ska vara något som berör hela utbildningen, och i denna diskurs ingår också att estetik blir mer medieneutral och mindre mediespecifik.

Denna utveckling av begreppet estetik har skett under påverkan av reformpedagogik, psykoanalys, humanistisk psykologi samt att vi ser på barn på ett helt annat sätt än för 100 år sedan (Paulsen 1996). Paulsen (1996) ser utvecklingen som att estetikbegreppet utvidgas (jfr Nielsen 1996), vilket skulle kunna ses som en analogi till att det blir mer medieneutralt, som Lindgren uttrycker det.

Nobel (2001) diskuterar estetik ur pedagogiskt perspektiv och hänvisar till Sörbom (1974) som i Konst, värde, värdegemenskap går tillbaka till ursprungsbetydelsen och menar att perception, alltså det som har med sinnesintryck att göra, är en dynamisk process där innehållet skapas i ett samspel mellan sinnesorganen, individuella förutsättningar, historia och kultur. Här menar Nobel (2001) att alltför stora delar av skolans verksamhet inte tar tillräckliga hänsyn till detta samspel. Hon ansluter med detta synsätt till Dewey (2005) som ser estetik som något som är grundat på samspel mellan människa och kultur (i vid betydelse). Saknas samspelet finns ingen estetik och då försvinner känslan av personligt intresse och frihet. Det som blir resultatet är en känsla av yttre press och meningslöshet (a.a.).

1.1.1.1.2 Herbert Read och estetik

Under 1900-talet har diskussionerna svängt mellan estetikens betydelse för den skapande individen, för mottagaren av estetiska upplevelser och för konsten i sig själv. Herbert Read (1956) utgår från Platon och hänvisar till Schiller[4] när han säger att konsten måste vara grunden för uppfostran. Read beskriver tre riktningar av estetisk aktivitet:

  1. Självuttryckets aktivitet: individens medfödda behov att meddela sina tankar, förnimmelser och känslor till andra människor.
  2. Iakttagandets aktivitet: individens önskan att registrera sina sinnesintryck, att bringa reda i kunskapsstoffet, att bygga upp sitt minne, att bygga upp ting som blir till hjälp i hans praktiska verksamhet.
  3. Uppskattningens aktivitet: individens gensvar på de uttryck som andra människor riktar eller har riktat till honom, och allmänt sett individens reaktion inför värden i en värld av fakta – den kvalitativa reaktionen på aktiviteterna A:s och B:s kvantitativa resultat. (Read 1956 s. 220f)

Read är i detta fall intresserad av barns estetiska utveckling och fostran och därför finns inte en estetisk analys av själva konsten med (Sundin 1982). Detta går i linje med denna undersökning och därför används Reads tre estetiska aktiviteter som en del av tolkningsmetoden. Däremot är Reads resonemang till övervägande del mediespecifika vilket får konsekvenser för undersökningen.

1.1.1.1.3 Avslutande kommentar om estetik

Som vi kan se kan estetik innehålla många betydelser och perspektiv och detta får naturligtvis konsekvenser för hur individer kan uppfatta en allmän estetisk fostran. De individers uppfattningar som är mest intressanta för denna undersökning är elevers, lärares, skolledares samt skol- och utbildningspolitikers. Även föräldrars och en vidare allmänhets uppfattningar är ju intressant, men dessa hamnar ändå mer perifert.

För denna undersökning är estetik intressant på ett grundläggande sätt. Dels för att det som sagt har många betydelser och att man i samtal med andra kan syfta på olika betydelser av estetik, men framförallt för att förstå vad en allmän estetisk fostran kan vara för någonting. Eftersom fokus för undersökningen just ligger på det allmängiltiga är det medieneutrala perspektivet centralt. Det mediespecifika perspektivet, alltså det som rör konstnärlig aktivitet, är inte lika intressant för undersökningen. Därmed inte sagt att konstnärliga ambitioner och talanger inte är intressant, tvärtom, men det ska kanske inte räknas in i en allmän estetisk fostran som ska gälla alla barn.

1.1.1.2 Drama och dramapedagogik

Här beskrivs dramapedagogik utifrån definitioner, traditioner, kategorier och syften.

Vad drama och dramapedagogik är har varit en fråga som har funnits med länge i åtminstone den nordiska dramapedagogiska debatten och forskningen (Rasmussen 2000). I perioder har man velat se det som antingen en pedagogisk metod eller som en egen konstform. I dagens Sverige tycks det vara vedertaget att det är en pedagogik som använder sig av konstnärliga uttryck, som rolltagande, tal och rörelse, vilket också är den ställning jag intar i den här uppsatsen. Då ordet drama har många betydelser, t.ex. ett spännande händelseförlopp, en teaterpjäs eller en pedagogisk metod, väljer jag att använda det mer entydiga dramapedagogik i fortsättningen.

Det finns några olika definitioner av och användningsområden för dramapedagogik som kan vara av intresse för undersökningen. Way (1967) beskriver arbetet med dramapedagogik som viktig för personlighetsutvecklingen och delar upp denna i koncentrationen, sinnena, fantasin, det fysiska jaget, talet, känslan och intellektet. Personligheten står här också i relation till sina egna resurser, till närmiljön och till det globala sammanhanget. I Sverige står Wiechel (1983) för en liknande användning av dramapedagogik.

Även Lepp (1998) ser dramapedagogiska metoder som utvecklande för personligheten, men även för yrkesrollen, då hon i sin avhandling behandlar hur man använt sig av dramapedagogik i sjuksköterske- och vårdlärarutbildningar. Hon citerar Lindvåg (1979) som en bekräftelse på dramapedagogikens personlighetsutvecklande funktion:

Drama är att skaffa sig kunskap om sig själv och sina medmänniskor i nära grupprelationer. Drama är att utforska den egna gruppen och sig själv genom gruppen. Drama är att upptäcka vikten av att samarbeta med andra människor, att träna sig att kommunicera med andra. Drama är en metod för personlighetsutveckling. Drama är en form av socialt samspel (Lindvåg 1979 s.11 i Lepp 1998 s.56).

Chaib (1996) har i sin avhandling undersökt effekter på ungdomar som spelar teater på fritiden. Detta är kanske inte dramapedagogik, men hennes slutsatser är i stort desamma som Ways och Lindvågs, men med annan formulering: Självförtroendet blir större, frihetskänslan växer, identiteten förstärks, den kommunikativa kompetensen berikas och empati utvecklas av att arbeta med teater.

Bolton (1979) pekar huvudsakligen på två centrala punkter där dramapedagogik är verksam: Det ena är att man genom dramapedagogik kan åstadkomma en känslomässig förändring hos individen och som då också innebär en kognitiv förändring. Han kallar detta drama for understanding eller på svenska: drama för insikt (Bolton 1979, 2008). Den andra är kopplad till det lärande som har med värdeomdömen att göra, alltså sådant som människor kan ha olika uppfattningar om. Däremot är dramapedagogik inte särskilt effektivt när det gäller t.ex. klassificering av djur i ryggradsdjur och ryggradslösa djur, där vi inte kan ha olika uppfattningar eller på annat sätt värdera kunskapen.

Maktobalans kan sägas vara drivkraften för både Boal (1978) och Magnér & Magnér (1976). De vill genom olika dramapedagogiska metoder öka medvetenheten om individens livssituation och därigenom kunna förändra den så att makten kan fördelas mer jämlikt. Maktobalanser kan man finna i stat kontra medborgare, kvinna kontra man, barn kontra vuxna, rik kontra fattig etc.

Parallellt med en personlig utveckling kan dramapedagogik också verka demokratiskt fostrande (Sternudd 2000).[5] I sin avhandling ser Sternudd agerandet som det centrala i dramapedagogik, men ser också detta utifrån fyra perspektiv, vilka kan liknas vid olika traditioner med delvis olika mål. I min undersökning använder jag dessa perspektiv som kategorier för att göra resultatet tydligare. En presentation av dessa följer här:

Det konstpedagogiska perspektivet kan sägas vara en ”teaterinriktning”, eftersom teaterföreställningen är den vanligaste lärandemetoden inom perspektivet. Dock står målet och inte metoden i fokus för bestämning av perspektiv för Sternudd, så man kan tänka sig andra konstnärliga uttryck än teater som mål. I det konstpedagogiska perspektivet är målet dubbelt: att utveckla individens kreativitet och konstnärliga uttrycksförmåga samt att skapa en föreställning som kan spelas för publik. Deltagarna formar en konstnärlig produkt tillsammans, och de formas själva av processen.

I det personlighetsutvecklande perspektivet arbetar man mest med olika rollspelstekniker och improvisationer. Här fungerar agerande i första hand som ett medel för individuell och gemensam utveckling. Genom att undersöka fiktiva situationer kan deltagarna få kunskap om mänsklig kommunikation. Mycket tid ägnas åt reflektion, ofta i form av gruppdiskussioner. Målet är att främja deltagarnas utveckling till demokratiska, självständiga och socialt medvetna individer.

Det kritiskt frigörande perspektivet använder sig av socioanalytiskt rollspel eller forumteater för att ge deltagarna möjligheter att bryta förtryck och medverka till skapandet av ett solidariskt samhälle. Reflektionen, som kan ske verbalt eller genom agerande, ska ge deltagarna en handlingsberedskap för att kunna förändra samhället.

I det holistiskt lärande perspektivet tar läraren agerandet i bruk för att initiera en diskussion kring ett innehåll, ofta i form av ett tydligt kunskapsmål. Kunskapens form påverkas dock av lärarens användning av estetiska tekniker. Målet är en djupare känslomässig och kognitiv förståelse av det ämne man undersöker, till exempel samhällskunskap, naturkunskap eller historia.

1.1.1.2.1 Sammanfattning av dramapedagogik

I denna undersökning ska dramapedagogik kopplas ihop med en allmän estetisk fostran. Man kan då söka efter vilka delar av dramapedagogiken som intresserar sig för estetiska frågor som inte har specifikt konstnärliga, eller mediespecifika, mål. Detta görs lätt eftersom all dramapedagogik intresserar sig för individens utveckling på olika sätt i första hand. Konstnärliga bedömningar förekommer förstås också, men är inte det övergripande syftet.

1.1.1.3 Fostran och uppfostran

Ordet uppfostran kan betyda överföring av normer och värderingar, och det är mest föräldrar och lärare som är ansvariga för denna. Det finns olika uppfostringsstilar vilka kan bygga på sanktioner och hot, förebildning samt att minska yttre tryck för att främja barnets självständiga utveckling. Fostran har liknande betydelse som uppfostran, men kan ha en mer sociologisk betydelse som handlar om socialisation, alltså den omgivande kulturens påverkan på individen. Man kan säga att uppfostran mer rör sig om tekniker för föräldrar eller lärare medan fostran mer handlar om övergripande sätt för samhället att påverka barn i önskad riktning. I uppsatsen används fostran, och det har sin historiska förklaring i att man inom skolan sedan reformpedagogikens intåg ofta talat om skolans fostrande roll och inte så mycket om uppfostran.

När Vygotskij använder ordet uppfostran betyder alltså inte att det inte handlar om fostran. Särskilt om vi tittar på hans ”formel för uppfostringsprocessen” (Lindqvist 1999 s. 22): ”Uppfostran förverkligas genom elevens egen erfarenhet, som helt och hållet bestäms av miljön, och lärarens roll reduceras till att reglera och organisera miljön” (a.a. s. 22). Denna formulering pekar på en socialiseringsfunktion och då kan man också använda ordet fostran. Om vi lämnar det etymologiska fältet kan vi se en avgörande punkt hos Vygotskij vad gäller fostran. Som lärare kan vi inte forma eleven, men forma miljön så att lärprocessen hos eleven blir gynnsam och aktiv. Detta synsätt är det typiska för reformpedagogiken.

Fostran är dels konservativ, alltså överför värden och traditioner över generationer, men också ett medel för individer att växa och utvecklas personligt (Sundin 1982). Det kan bildas en konflikt mellan dessa två funktioner, inte minst inom skolan. Den har alltså även ett progressivt syfte som leder vidare och utvecklar inte bara individen utan i förlängningen också hela samhället.

1.1.1.4 Estetisk fostran

Begreppet estetisk fostran lanserades av poeten, dramatikern och filosofen Friedrich Schiller (1759-1805). Schiller hade hämtat inspiration från Kant när han publicerade sina Estetiska brev 1795. I breven utformade han en teori kring estetik som det som kopplar samman det intellektuella med det sinnliga. Den estetiska fostran skulle vara den enskilda människans möjlighet att i leken få uppleva den sköna formen, som lärde henne att förstå också det moraliskt goda (Dahlstedt 2007).

I den svenska skolan har estetisk fostran nämnts i 1946 års skolkommission (Florin 2010), vilken lade fram förslaget som ledde fram till införandet av den nioåriga grundskolan. Man sammanfattade övergripande mål för skolan i några punkter som handlade om att ge eleverna allmänbildning, estetisk fostran, yrkesfostran, social fostran, hälsofostran och personlighetsdaning (a.a.). Den estetiska fostran kopplades till en förberedelse för samhällslivet samt för att erhålla en etisk kunskap (Janzon 2006). Att koppla ihop estetik med etik kan man härleda tillbaka till Schiller och det ligger nära till hands att tänka att de övriga kvaliteterna som den estetiska fostran skulle bidra med också kan hänföras till tidigare sekel. Däremot var det en ny tanke att detta skulle tillhöra skolans uppdrag.

Vad betyder estetisk fostran idag? Vid sökningar på nätet verkar det inte vara ett begrepp som används särskilt flitigt. Dock finns det nämnt i två dokument som rör svenskspråkig förskola i Finland och en skola i Sverige.

Daghemmet Lasse-Maja i Helsingfors har i sin läroplan under rubriken Mål, innehåll och verksamhetsform skrivit om social, fysisk, emotionell, religiös, estetisk, etisk och intellektuell fostran. Under Estetisk fostran står:

Barnen bör få leva sig in i skapandets olika former, iaktta, bevara och beundra natur, konst och miljö. Fantasin berikas med sysselsättning, upptäckter, erfarenheter och sinnesförnimmelser. Musik, sång, skapande verksamhet, sago- och bilderböcker är medel i verksamheten och utvecklar fantasin och kreativiteten.
Barnens självkänsla förstärks när de i grupp får uppleva framgång i sitt skapande.
Årstidsväxlingar, skogspromenader och besök på teater och museum fungerar som impulser för den estetiska fostran. (http://www.lasse-maja.com/lasse__maja/)

I rapporten ”Planering av svensk barnträdgårdslärarutbildning” beskrivs estetisk fostran som ett av tre kärnområden (Harju-Luukkainen, Mansikka & Silius-Ahonen 2010). De övriga två är två- och flerspråkighet samt identitet och mångfald. Namnet till trots gäller detta, liksom förra exemplet, Finland och man kan ställa sig frågan om det är en språklig variation eller om man i de olika länderna har olika syn på begreppet. I rapporten beskrivs estetisk fostran som något som betonar barns egna uttryck och deras ”meningsskapande i relation till ett sammanhang” (a.a. s.16). Man refererar till Vygotskij och syftar på att det är i leken som barnets symboliska tänkande utvecklas. Man säger också att den estetiska fostran är en identitetsfostran på så sätt att barnen behöver utforska sin omvärld.

I Vygotskij och skolan (Lindqvist 1999) får vi veta att estetik, enligt Vygotskij, inte är kopplad till moral. Vygotskij vände sig mot de försök till moralisk fostran genom barnlitteratur som han ansåg bara förvirrade barnen och inte gav de förväntade resultaten. En god litteratur skulle tala till känslan för att kunna lära barnen att hantera psykets mörka inflytande. Han är klart influerad av psykoanalys och ansluter också här till en katharsisteori.[6] Genom äkta estetiska upplevelser och erfarenheter blir individen renad i sitt psyke. Han uttrycker också tanken att det estetiska inte är inneboende i konstverket utan är en reaktion inom mottagaren. Denna reaktion är en aktivitet och är beroende av tidigare erfarenheter. Detta får konsekvensen att man som lärare bör ordna den estetiska miljön så att estetiska aktiviteter kan utföras eller hända.

De ovanstående tolkningarna av estetisk fostran kan ses till största del utifrån ett mediespecifikt perspektiv. Några mer medieneutrala röster hörs från moderna forskare, men här med uttrycket radikal estetik i fokus:

Marner och Örtegren (2003) diskuterar om de estetiska ämnena kan medverka till elevernas etiska och demokratiska fostran. Man menar här att skolan måste ge sig in i mediernas och estetikens område och våga ta i de övergripande demokratiska och etiska uppdragen i läroplanen. De estetiska ämnenas fördel ska enligt Marner och Örtegren (2003) vara förmågan att värdera, vilket är mycket viktigt i dagens medie- och informationstäta samhälle.

… de estetiska ämnena kan vara centrala för skolans allmänna måluppfyllelse. De kan inte längre ses som isolerade enklaver i skolan mer eller mindre distanserade i relation till de s.k. viktiga ämnena. (Marner & Örtegren 2003 s. 59)

Det man beskriver här är hur författarna tänker sig en ny funktion för de estetiska ämnena, en s.k. radikal estetik. Man menar senare i texten att de estetiska ämnena i skolan mer förmedlar ett kulturarv och en smakfostran, det man här kallar en modest estetik. Denna modesta estetik, menar man, har inte möjligheter att stå emot trycket från marknadsestetiken, vilket är den som barnen och ungdomarna möter i livet utanför skolan (Marner & Örtegren 2003).

Samma uppdelning, modest och radikal estetik, använder Thavenius (2004) i Skolan och den radikala estetiken, och med i stort sett samma innebörder.

1.1.1.4.1 Sammanfattning estetisk fostran

På samma grunder som estetik kan ha olika betydelser har också estetisk fostran det. En allmän estetisk fostran kan beskrivas som radikal estetik som den beskrivs ovan eftersom den är angelägen för hela skolans måluppfyllelse. Däremot kopplas denna i Marner och Örtegrens (2003) fall till de estetiska ämnena och hamnar då i det mediespecifika. Resultatet blir att de estetiska experterna, alltså lärarna i framförallt musik och bild, blir de estetiska fostrarna.[7] Om en allmän estetisk fostran ska bli just allmängiltig krävs att den blir en del av alla ämnen i skolan och helst en medveten del av varje lärares förhållande till sitt ämne.

1.1.2 Sammanfattning bakgrund

Bakgrunden har beskrivit några delar av dramapedagogiken som man kan anse ha betydelse för en estetisk fostran. Perspektivet har här varit framförallt historiskt och orienterande med syfte att läsaren ska få en förståelse och en utgångspunkt för den framåtsyftande delen av undersökningen.

Den teoribildning som har fått verka som analysredskap är hämtad från Read (1956) och Lindqvist (2006). Reads utgångspunkt för teoribildning kan sägas vara konst och samhällskritik och han argumenterar för ett större estetiskt inslag i barns fostran, alltså helt i linje med denna undersökning. I min undersökning har jag använt Reads tre estetiska aktiviteter i tolkningsarbetet. Lindqvist har en mer objektiv hållning än Read och undersöker hur estetiken fungerar i den svenska skolan utifrån samtal med lärare och skolledare. Det som är aktuellt för min uppsats är hennes uppdelning av estetik i ett mediespecifikt och ett medieneutralt perspektiv.

1.2 Syfte och frågeställningar

Undersökningens syfte är att ta reda på hur dramapedagogik kan vara en del av en allmän estetisk fostran i skolan.

Syftet kan delas upp i två frågor som besvaras i nämnd ordning:

  1. Vad kan en allmän estetisk fostran vara i svensk skola?
  2. På vilka sätt kan dramapedagogik ingå i en allmän estetisk fostran?

1.3 Ansats

Undersökningen kan sägas ha en undersökande och beskrivande ansats på det som här kallas allmän estetisk fostran. Ansatsen kan också kallas hermeneutisk eftersom tolkning av materialet är en viktig del av undersökningen. Inom hermeneutiken är det viktigt att man gör sig medveten om sin egen förförståelse och denna redovisas också för läsaren i uppsatsen.

1.4 Metod

För att svara på den första undersökningsfrågan ”Vad kan en allmän estetisk fostran vara i svensk skola?” har jag använt mig av fokusgruppsamtal och tolkat dessa med hjälp av Read (1956) och Lindgren (2006). För att betona undersökningens framåtsyftande syfte kommer jag att koncentrera tolkningarna till det som Lindgren kallar det medieneutrala perspektivet, då flera forskare verkar vara överens om att estetikbegreppet utvecklas åt detta håll (Lindgren 2006, Paulsen 1996, Marner & Örtegren 2003, Thavenius et al 2004). Dessutom gör medieneutraliteten att det går att se den estetiska fostran som allmän, alltså gällande alla. Den andra frågan ”På vilka sätt kan dramapedagogik ingå i denna estetiska fostran?” har fått svar via svaren på första frågan. Jag har gått till den dramapedagogiska litteraturen och sökt efter kopplingar till den moderna tolkning av estetisk fostran som fokussamtalen och övriga studier har utmynnat i.

Metoden är abduktiv vilket kan sägas vara en slags medelväg mellan induktiv och deduktiv. Uppsatsen växer fram mellan teori och resultaten från fokusgruppsamtalen samt med en växelverkan dem emellan. En anpassning sker hela tiden mot bägge hållen för att få en sammanhållen och gripbar helhet (Alvesson & Sköldberg 2008).

1.4.1 Fokusgrupp

Fokusgrupper används i många sammanhang idag, inte bara inom forskning. Det används också på många olika sätt och med olika syften. I min undersökning har jag tagit fasta på den metodologiska basen som Wennberg och Hane (2005) ger och som jag här kort kommer att redogöra för. Fokussamtalet är ett samtal för att ”utforska, klargöra, beskriva eller komma till rätta med något” (a.a. s.9). I denna undersökning handlar det inte i första hand om att komma till rätta med något eller att beskriva något, däremot att utforska och klargöra vad estetisk fostran är och kan vara. Fokussamtalen används här för att pröva begreppet estetisk fostran och se hur aktiva lärare tänker om det. Vilka resonemang uppstår och finns där tankar om en allmän estetisk fostran?

1.4.1.1 Urval

För att få samtalspartners som kan tillföra undersökningsämnet något är det viktigt att det finns ett intresse för ämnet, i detta fall estetisk fostran. Ett intresse för estetiska frågor borde finnas hos lärare i estetiska ämnen och därför samlade jag ihop några sådana till det första samtalet. På grund av sjukdom kunde inte den enda deltagaren av manligt kön vara med, men det finns inget i undersökningen som ställer genusrelaterade frågor, så det ser jag inte som något problem i sig. På det andra samtalet ville jag höra lärare som inte hade estetiska ämnen. De kan kanske ha andra sätt att tänka på estetisk fostran än lärare i estetiska ämnen. De skulle dock ha ett intresse för undersökningsämnet för att samtalet ska ge något.

2 Resultat

2.1 Fokussamtal

För att pröva hur tankarna om en allmän estetisk fostran fungerar har jag alltså använt mig av metoden fokusgruppsamtal så som Wennberg och Hane (2005) använder det. Här nedan följer sammanfattningar av de två fokussamtal jag har genomfört. Texterna har en del skillnader men också likheter som kan vara bra att känna till. Fokussamtal 1 hade jag med några lärare och pedagoger i estetiska ämnen. Fokussamtal 2 hade jag med lärare på gymnasiet som har ämnena historia, samhällskunskap, matematik, svenska och naturkunskap. Man kan tänka sig att denna skillnad i ämnen har bidragit till att skapa skillnad i samtalens karaktär. Anteckningar fördes genom samtalen på stora blädderblockpapper som var upptejpade på väggen så att alla kunde följa med i vad som sades.

Rubrikerna i sammanfattningarna är tagna från Reads (1956) indelning av barns tre estetiska inriktningar: Självuttryckets aktivitet, iakttagandets aktivitet och uppskattningens aktivitet. Dessutom finns en indelning i ett medieneutralt respektive ett mediespecifikt perspektiv enligt Lindgren (2006) med i texterna.

2.1.1 Fokussamtal 1

2.1.1.1 Inledning

Samtalet genomfördes 2011-02-28 och deltagarna var två bildlärare, en dramapedagog, en musiklärare, en danspedagog och jag själv, som samtalsledare. Gruppen samlades i dramasalen på Kulturskolan i Sundsvall och samtalade om estetisk fostran i drygt två timmar.

Denna sammanfattning har fått en extra rubrik (”Om fostran”) eftersom tankarna om fostran inte kan kopplas till Reads eller Lindgrens indelningar av estetik.

2.1.1.2 Om fostran

Vad är fostran? Eller snarare vad kan fostran vara? är eller kan vara? En association till begreppet är att det kan upplevas som förlegat, otidsenligt: ”Fostran känns gammaldags”. En annan uppfattning var att fostran är något som pågår över en längre tid: ”Fostran kan inte vara ett jippo, utan är hela tiden. Det är något ständigt pågående” verkade gruppen vara överens om. Annars fanns det många frågor som handlade om vad fostran egentligen innebär. Antingen att forma eller sköta om och ge näring och i det sammanhanget nämndes Fröbel.[8] Som vuxna, t.ex. föräldrar eller lärare, har vi som uppgift att föra vidare god moral och goda värderingar.

2.1.1.3 Självuttryckets aktivitet

  1. Självuttryckets aktivitet: individens medfödda behov att meddela sina tankar, förnimmelser och känslor till andra människor.

”I dansundervisningen handlar det mycket om att lära sig ta plats och ge plats samt göra tillsammans, alltså en social och gruppdynamisk fostran” kan vara ett uttryck för den mediespecifika delen av självuttryckets aktivitet. Det handlar här om att man kan utveckla sin personlighet genom att visa upp sina kroppsrörelser för de andra i gruppen, alltså att bli bekräftad som en skapande person. Även om uttrycken inte visas för andra kan man bli mer harmonisk som människa på så sätt att det känns skönt att vara kreativ. Detta handlar om när man får tillfällen att utöva vilka konstnärliga uttrycksformer som helst, inte bara dans. Read (1956) beskriver att självuttrycket innebär att man förmedlar något till andra människor, men i samtalet var alltså även det rent privata uttrycksbehovet något som ansågs viktigt. Att vara kreativ är viktigt för människan, både som rent mänskligt uttrycksbehov men också som ett kollektivt kulturskapande på så sätt att vi i alla interaktioner påverkar och påverkas av varandra och därigenom bygger upp vår personlighet och vår gemensamma kultur. Man kan säga att ”skapa nytt är mer värt” än att reproducera, eftersom kreativitet innebär att man använder en större del av sin personliga uttrycksförmåga och därför har större möjligheter både att ge en känsla av tillfredsställelse hos personen samt att ge omgivningen personliga uttryck att värdera och ta ställning till.

Det medieneutrala perspektivet under denna rubrik kan sammanfattas som att det är viktigt att ge möjligheter för individer att uttrycka sig på estetiska vis både för den enskilde och för gruppen. En estetisk fostran i skolan skulle alltså kunna ha som ett mål att tillgodose det personliga uttrycksbehovet.

2.1.1.4 Iakttagandets aktivitet

  1. Iakttagandets aktivitet: individens önskan att registrera sina sinnesintryck, att bringa reda i kunskapsstoffet, att bygga upp sitt minne, att bygga upp ting som blir till hjälp i hans praktiska verksamhet.

Då fokusgruppen bestod av lärare i estetiska ämnen hamnade samtalet mest i det mediespecifika perspektivet, alltså som hade med de olika konstnärliga uttrycken att göra.

Det handlar om mellanmänsklig kommunikation och en estetisk fostran kan ge en estetisk allmänbildning och den ger verktyg för att tolka konstnärliga uttryck som finns i samhället.

Citatet sammanfattar ganska väl hur diskussionen gick. Framförallt förmågan att tolka konstnärliga uttryck var något som gruppen såg som kunde ingå i en estetisk fostran. I bildundervisningen kan det handla om att känna igen olika konstnärliga parametrar, t.ex. formspråk. Igenkännandet ger inte bara en stilkännedom utan också en historisk estetisk kunskap, vilka tillsammans gör att man tillägnar sig ett universellt estetiskt språk. Det uttrycktes ett missnöje med den estetiska medvetenheten från det omgivande samhället t.ex. från läroboksförlag som ibland visar en estetisk omedvetenhet ifråga om vilka bilder man publicerar i läroböcker. Detta som ett exempel på vad en estetisk fostran skulle kunna råda bot på.

Estetisk fostran kan skapa ett intresse för konst, men det kan också vara att man använder sig instrumentellt av estetiska uttrycksformer för olika pedagogiska syften och att detta ger estetiska mervärden. Detta kan liknas vid estetiska lärprocesser. Gruppen uttryckte dock att estetiska lärprocesser kan låta konstlat och associerade till dansmatte[9] där det estetiska ingår som en tydlig instrumentell del i lärandet. En estetisk fostran bör dock vara kreativ och dansmatte är inte kreativt i någon estetisk mån. ”Det finns en risk att konsten blir mer metod”.

Som lärare i estetiska ämnen fungerar man ofta som estetisk auktoritet på så sätt att man är en förebild, både i sitt förhållningssätt till konsten och som skicklig konstnärlig hantverkare. Både lärare och skola (som får representera det offentliga) bör vara en motkraft mot marknadskrafterna och mot avarterna inom populärkulturen. Lärare blir på något sätt representanter för samhället och kan då fungera som folkbildare.

I en diskussion om elevers olika lärstilar och olika intelligenser nämndes Gardner som anser sig hittat åtta olika intelligenser hos människor. Är det estetisk fostran att ge tillfällen för olika lärstilar eller handlar det om något annat? Genom en estetisk fostran behandlar man känslor och detta ger möjligheter för elever till ett djupare lärande än en ”traditionell” katederundervisning.

Det som kan inräknas i det medieneutrala perspektivet och därigenom vara mer intressant för en allmän estetisk fostran kan vara just det sistnämnda med olika lärstilar, då detta inte på något vis är kopplat till några konstformer. Däremot kanske man kan tala om estetiska lärstilar, men detta var inget som samtalet gick längre med i någon större utsträckning.

2.1.1.5 Uppskattningens aktivitet

  1. Uppskattningens aktivitet: individens gensvar på de uttryck som andra människor riktar eller har riktat till honom, och allmänt sett individens reaktion inför värden i en värld av fakta – den kvalitativa reaktionen på aktiviteterna A:s och B:s kvantitativa resultat.

Som ett litet experiment och svar på frågan ”Finns det fint och fult?” gjordes en lista på estetiska uttryck under rubrikerna ”Fint” och ”Fult”. Detta gjordes för att prova hur estetiska värderingar kan fungera. Under ”Fint” hamnade Harry Potter, Astrid Lindgren, Georg Riedel, känsloberörande uttryck och konst utan vinstintresse och under ”Fult” hamnade råsex, för tidig sexualisering (MTV), Smurfhits, Vampyrböckerna, Hötorgskonst, utslätade kulturyttringar, Teletubbies, pengarnas styrning och Hello Kitty. Att lära sig att värdera, sålla och förhålla sig till olika estetiska uttryck leder till ökad självkännedom. Det behövs också en historisk kunskap om konsten för att kunna värdera både den äldre konsten och ny konst. Detta är det mediespecifika perspektivet.

Det medieneutrala perspektivet behandlades t.ex. med detta citat: ”Den estetiska fostran har som mål att fostra världsmedborgare” eftersom man i en tänkt estetisk fostran lär sig att förhålla sig till omvärlden. Detta ledde samtalet in på ämnen som kritiskt förhållningssätt och på läroplanernas skrivelser om demokrati. ”Kanske handlar estetisk fostran mer om humanism än om demokrati?” var en fråga som kom upp och som inte fick något klart svar av medlemmarna i gruppen. Överhuvudtaget hamnar många uttalanden i samtalet i denna kategori. Estetisk fostran kan enligt gruppen t.ex. leda till att man lär sig kommunicera bortom orden, motverkar köp och släng, lär sig ett trendkritiskt förhållningssätt, står för en hållbar utveckling, bidrar till ett människovänligare klimat samt fostrar till nyfikenhet. I samma anda talades om att estetisk fostran handlar om att utvecklas som människa och att den kan ge livskraft. Estetisk fostran kan också ses som en beståndsdel både i samhället och i individen.

2.1.2 Fokussamtal 2

2.1.2.1 Inledning

Samtalet genomfördes 2011-04-19 och deltagarna var en lärare i historia och svenska, en lärare i samhällskunskap och historia, en lärare i matematik och naturkunskap samt jag själv som samtalsledare. Samtliga arbetar på gymnasieskola.

2.1.2.2 Självuttryckets aktivitet

  1. Självuttryckets aktivitet: individens medfödda behov att meddela sina tankar, förnimmelser och känslor till andra människor.

Samtalet behandlade ämnet barns och ungdomars smak, mest i fråga om kläder och musik. I någon mån handlar kläd- och musiksmak om sätt att uttrycka sig estetiskt och gruppen uttryckte att det var viktigt att man fostrar de unga till att få ha sin egen personliga smak. Det viktigaste är att de har en värdegrund som är acceptabel. ”Estetik eller smak är personlig, det kan inte vara fostran”. Detta citat uttrycker tanken om att vi vuxna inte kan bestämma vad som är god smak eller god estetik, det är upp till var och en. Smak är också flyktig och förändras med individens utveckling i samklang med sin omgivning. Estetisk fostran kan vara att ge eleven mod att våga uttrycka sig estetiskt. Eftersom uttryck för smak visas via t.ex. kläder och musik kan det ovanstående stycket kopplas till det mediespecifika perspektivet.

Det medieneutrala perspektivet under denna rubrik handlar mest om kreativitet och begränsning av kreativitet. Det är viktigt att vi som lärare låter eleverna vara kreativa i skolan. Under yngre år verkar barnen kunna arbeta mer kreativt i skolan men ju äldre barnen blir desto mer förtrycks det kreativa. Genom en estetisk fostran kan man säga att det är OK att vara på olika sätt, alltså ett sätt att bygga upp självkänsla hos eleven.

2.1.2.3 Iakttagandets aktivitet

  1. Iakttagandets aktivitet: individens önskan att registrera sina sinnesintryck, att bringa reda i kunskapsstoffet, att bygga upp sitt minne, att bygga upp ting som blir till hjälp i hans praktiska verksamhet.

”Skolan är i stort en onaturlig läroplats”, och lärare borde arbeta mer med att få den till en mer naturlig. Med ”naturlig” menas här en där lärandet sker så som i barndomen, alltså när behovet av en viss kunskap uppstår. Detta naturliga lärande har med lust att göra samt med kreativitet. Individen själv är kreativ i sitt lärande. Ett djupt lärande sker också med känslor och sinnesförnimmelser inblandade. Om eleverna har med sig känslor och sinnesförnimmelser i sitt lärande kan de också associera och minnas. De lär sig också att se samband och se utanför det som står i kursboken och de förstår värdet av att tänka till själva. Hela denna rubrik hamnar i det medieneutrala perspektivet.

2.1.2.4 Uppskattningens aktivitet

  1. Uppskattningens aktivitet: individens gensvar på de uttryck som andra människor riktar eller har riktat till honom, och allmänt sett individens reaktion inför värden i en värld av fakta – den kvalitativa reaktionen på aktiviteterna A:s och B:s kvantitativa resultat.

Vad är styrande för barns utvecklande av en personlig smakuppfattning? Både föräldrar och skolkamrater har stor betydelse men på lite olika sätt. En förälder utför ibland en medveten, och i deras ögon positiv, överföring till sina barn vad gäller smak medan skolkamrater mer hårdhänt styr varandras smak. Barnen värderar och kategoriserar varandra utifrån kläder, musiksmak, språkbruk och fritidsintressen.

”Har man fått läst och sjungit för sig när man var liten har man fått ett större uttrycksförråd”. Det här citatet kan ses som ett exempel på ett mediespecifikt perspektiv och detta tänkande runt uttrycksförråd kan man använda i skolan genom att utnyttja estetiska uttryckssätt, t.ex. drama och musik, vid redovisningar av grupparbeten i skolan mer. Detta för att lärandet skulle både bli annorlunda och därigenom ge minnet hjälp samt att det lättare kan kopplas till känslor och sinnesförnimmelser. För att kunna värdera och använda olika estetiska uttryck skulle man behöva en ”estetisk verktygslåda”, alltså en slags uppsättning kunskaper som gör att man kan förstå vad vissa uttryck står för och för att själv kunna använda adekvata estetiska uttryck för de ändamål man tänkt sig. Denna estetiska verktygslåda kan också användas till att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till marknadsestetiken.

När det gäller det medieneutrala perspektivet talades om estetisk fostran som ett sätt att lära sig att värdera källor och att klara av de tuffare samhälleliga krav som finns idag. Att vara tillsammans med förklarande vuxna i en trygg miljö kan också vara en del av en estetisk fostran, liksom det att man som lärare bör skapa frihet för eleverna inom de ramar som finns för skolarbetet, dvs. kursplaner etc.

2.1.3 Tolkning av fokussamtalen

Fokussamtalen användes som sagt för att pröva begreppet estetisk fostran och se hur aktiva lärare tänker om det. Vilka resonemang uppstod och fanns där tankar om en allmän estetisk fostran? Dessa tolkningar görs också med Reads tre estetiska riktningar som indelning.

Fokussamtalen har behandlats på två sätt. Det första är att utsagor runt det mediespecifika perspektivet har gallrats ut så att det som är kvar handlar om det medieneutrala perspektivet. Som nämnts tidigare har flera forskare sett en utvidgning av estetikbegreppet och denna trend ligger alltså till grund för denna undersökning som kan betecknas som framåtsyftande.

Det andra är en hermeneutisk tolkningsprocess av fokussamtalen där dessa ställts mot teori och mina förkunskaper för att sedan åter gå tillbaka till berättelserna och nya tolkningar har kunnat göras. Resultatet av detta arbete återfinns alltså här nedan.

2.1.3.1 Självuttryckets aktivitet

  1. Självuttryckets aktivitet: individens medfödda behov att meddela sina tankar, förnimmelser och känslor till andra människor.

Vem bestämmer vad som är fin konst och snygga kläder? Kan man definiera god smak? Dessa frågor är något av kärnfrågan i Baumgartens estetiska filosofi och de är fortfarande aktuella hos lärarna i de genomförda fokussamtalen. Man kan se två konkurrerande svar i samtalen och det ena är att vuxenvärlden bör visa på den ”goda” estetiken och den uppbyggliga konsten och det andra handlar om rätten till sina personliga uttrycksmedel som en del av den personliga utvecklingen. Vuxenvärldsperspektivet kan dock inte räknas in i självuttryckets aktivitet eftersom det sistnämnda handlar om det inre medfödda uttrycksbehovet, alltså ett slags ursprungligt och djupt personligt uttryck som inte bör bedömas som konstnärlig aktivitet eller som uttryck för stil eller smak. Jag återkommer till vuxenperspektivet under ”uppskattningens aktivitet”. Ett uttryck för att man bör låta människor få uttrycka sig fritt är: ”Estetik eller smak är personlig, det kan inte vara fostran” (s.18). Kan det då inte finnas någon estetisk fostran inom självuttryckets aktivitet? Man kan tolka bägge samtalen som en önskan att genom att uppmuntra personliga uttryck i en trygg och kravlös miljö fostra individer till en stark självkänsla. Att vara en kreativ person sattes i samband med självuttrycket och man kan nog se detta som en koppling till just självkänsla; en trygg person som vågar uttrycka sina tankar på olika sätt har ett större utrymme att vara kreativ.

2.1.3.2 Iakttagandets aktivitet

  1. Iakttagandets aktivitet: individens önskan att registrera sina sinnesintryck, att bringa reda i kunskapsstoffet, att bygga upp sitt minne, att bygga upp ting som blir till hjälp i hans praktiska verksamhet.

Fokus i de olika fokusgrupperna skilde sig markant åt under denna rubrik och det beror förstås på skillnaderna i sammansättningen av lärare som grupperna bestod av. I fokussamtal 1 med lärare i estetiska ämnen handlade samtalet mycket om konst medan lärarna i fokussamtal 2 såg estetik mer kopplad till pedagogik. Estetlärarna kunde också se pedagogiska vinster där konstformerna blir instrumentella verktyg i lärande i andra ämnen men såg där samtidigt en risk att konsten förminskas: ”Det finns en risk att konsten blir mer metod” (s.16). I fokussamtal 2 såg man estetik ur ett annat pedagogiskt perspektiv som inte är kopplat till konst. De såg estetik som ett sätt att hjälpa minnet samt att förhålla sig kreativt till undervisningsstoffet. De uttryckte sig mycket i enlighet med Reads förklaring av ”iakttagandets aktivitet” och ville skapa ett ”naturligt” lärande som de inte tyckte fanns plats för i dagens skola. Eftersom uppfattningarna skiljer sig mellan grupperna kan man tänka sig att det kan uppstå meningsskiljaktigheter mellan olika lärargrupper. Gruppen lärare i estetiska ämnen har en estetisk expertis och ofta en känslomässig närhet till sin konstart och får därigenom svårare att arbeta med eller diskutera estetik ur ett mer medieneutralt perspektiv, medan gruppen ickeestetlärare ser ett estetiskt iakttagande mer direkt ur ett medieneutralt perspektiv. En estetisk fostran inom iakttagandets aktivitet skulle kunna betona estetiska intryck och dess inverkan på känslor och minne. Som jag ser det finns det plats för båda gruppernas uppfattningar, alltså både ett användande av konst för instrumentella syften (till exempel dansmatte) men också en estetisk syn på pedagogik som innebär att man skapar kreativa lärmiljöer som lockar fram kunskap utan yttre press. Bägge dessa synsätt kan hjälpa ”att registrera sina sinnesintryck, att bringa reda i kunskapsstoffet, att bygga upp sitt minne, att bygga upp ting som blir till hjälp i hans praktiska verksamhet” (Read 1956). Här kan man möjligen tolka in en glidning i betydelse av Reads text. I Reads text finns många exempel på barns teckningar och dess betydelser för individen, alltså ett mer mediespecifikt och instrumentellt perspektiv, motsvarande det som lärarna i estetiska ämnen i första fokussamtalet uttryckte. Om vi läser Read (1956) mot bakgrund av det Lindgren (2006) med flera sett om att estetikbegreppet går mot ett mer medieneutralt perspektiv kan vi också förstå fokussamtal 2.

2.1.3.4 Uppskattningens aktivitet

  1. Uppskattningens aktivitet: individens gensvar på de uttryck som andra människor riktar eller har riktat till honom, och allmänt sett individens reaktion inför värden i en värld av fakta – den kvalitativa reaktionen på aktiviteterna A:s och B:s kvantitativa resultat.

Gruppen lärare i estetiska ämnen uttryckte sig i termer av att ”fostra världsmedborgare” (s.17). Detta skulle ske genom en estetisk fostran som visade och gav insikter i andra kulturer. Detta kan tolkas som att det finns en kunskap hos dessa lärare om konstens kulturbärande egenskaper och att man genom att lära sig andra kulturers konst kan förstå kulturen. Men det var inte det som sades uttryckligen utan här handlade det om tron på ett universellt estetiskt språk som man kan lära sig, alltså konstens byggstenar som till exempel form och rytm. Den andra gruppen talade om en ”estetisk verktygslåda” och detta kan tolkas som det universella estetiska språket som den första gruppen talade om. Finns det ett universellt estetiskt språk? Kan vi fostra världsmedborgare genom en estetisk fostran? Read skriver här om hur vi svarar på eller reagerar på olika uttryck och att värderingen av estetiken är väsentlig. Man kan inte värdera något utan någon referens, alltså måste man skaffa sig sådana. Ska skolan genom en allmän estetisk fostran ge dessa referenser? Detta kan tolkas som ett argument för ett införande av konstnärliga ”kanons” där estetiska uttryck behandlas, tolkas och värderas. Det kan också tolkas, om vi följer Read, som att vår estetiska referens byggs upp inifrån oss själva, via självuttrycket, till den yttre världen. Ingen av dessa tolkningar blev tydligt uttryckta under samtalen, möjligen kan man ana en övervikt åt estetiska kanons, men då mest som motkraft mot kommersiella marknadskrafters estetiska uttryck. Vilken tolkning man väljer här beror mycket på vilken bild man har av människa och samhälle. På vilket sätt byggs vår kultur upp? Är det genom att individer får idealiska förhållanden att växa i och uttrycka sig i eller skapas kulturen i mötet mellan människor och därigenom omskapas och omvärderas kontinuerligt?

Bägge grupperna var intresserade av skolan som motkraft till marknadskrafterna eller marknadsestetiken och att skolan bör förse barnen och ungdomarna med alternativ. Detta uttrycker en åsikt, som jag ser det, nämligen att en estetik som har kommersiella syften inte är lika bra som en estetik som inte har kommersiella syften. Detta är en parallell till 1960- och 1970-talens motstånd mot ungdomskultur, som då ansågs vara förflackande för barn och ungdomar. Kan det bli samma sak med marknadsestetiken i framtiden? I vilket fall har grupperna medhåll i sin ambition att vara motkraft (Aulin-Gråhamn et al 2004). Professorn i pedagogik Thomas Ziehe uttrycker en liknande ståndpunkt:

Unga människor behöver lära sig acceptera att det finns andra egenvärldar än deras egen och att distansera sig från sig själva då och då. Att begränsa sig till sina egna preferenser blir för inskränkt i den pluralistiska värld vi lever i. Det ingår också i vuxenblivandet att kunna utvärdera och bedöma sina egna preferenser och inte vara beroende av dem (Fotnoten nr 2/2011, s.20).

Jag kan tänka mig att denna formulering skulle mottas välvilligt av båda fokusgrupperna. Dessutom stämmer den väl med Reads (1956) syn på uppskattningens aktivitet. En estetisk fostran skulle kunna ha dessa mål att utöka egenvärlden genom att analysera och värdera olika estetiska uttryck. Däremot kan medlen för detta se olika ut, både när vi talar om olika ämnen, men också rent principiellt: Ska vi undervisa om Mozart och Picasso eller ska man utgå från elevernas eget skapande och förstå och värdera estetik utifrån vetenskapliga eller ideologiska grunder?

2.2 Analys

2.2.1 På vilka sätt kan dramapedagogik ingå i en allmän estetisk fostran?[10]

Här försöker jag svara på den andra undersökningsfrågan genom att använda de rubriker som finns i sammanfattningen av fokusgruppsamtalen. Dessa knytes an till adekvat dramapedagogisk litteratur och forskning, framförallt Sternudds (2000) indelning av dramapedagogiken i fyra perspektiv.

2.2.1.1 Självuttryckets aktivitet

  1. Självuttryckets aktivitet: individens medfödda behov att meddela sina tankar, förnimmelser och känslor till andra människor.

Fokussamtalen uttryckte att det var viktigt att man skapar utrymme för personliga uttryck framförallt för personlighetsutvecklande skäl. Det är också viktigt att dessa personliga uttryck inte kvävs utan kan uttryckas i en trygg miljö så att individen kan fortsätta att bygga upp sin självkänsla. Dramapedagogiken har en stark tradition av att skapa en trygg miljö för deltagarna, åtminstone är ambitionen hög vad gäller detta. Arbetsmaterialet i dramapedagogiken är den egna kroppen och den egna rösten, så om man inte känner sig trygg kan det få effekter av sämre självförtroende och obehagskänslor. Om gruppen är trygg finns det många utprovade metoder just för personlighetsutveckling, exempelvis av Way (1967) och Wiechel (1983).

Kreativ i olika grad måste man ofta vara under dramapedagogiska övningar, och under gynnsamma förhållanden vad gäller trygghet och fantasi kan man utveckla sin kreativitet, framförallt genom improvisationsövningar (Johnstone 1985).

2.2.1.2 Iakttagandets aktivitet

  1. Iakttagandets aktivitet: individens önskan att registrera sina sinnesintryck, att bringa reda i kunskapsstoffet, att bygga upp sitt minne, att bygga upp ting som blir till hjälp i hans praktiska verksamhet.

Den skillnad som kunde utläsas mellan fokusgrupperna i fråga om fokus på konst eller pedagogik är en lite speciell fråga för dramapedagogiken. Uttalandet ”Det finns en risk att konsten blir mer metod” (s.16) är på något vis inte lika giltigt för en dramapedagog som för en musik-, dans- eller bildlärare. Dramapedagogiken är mer instrumentell än rent konstnärlig till sin karaktär än musik-, dans- eller bildundervisning och konstformen, i dramapedagogikens fall teatern, blir inte ”lidande” av det instrumentella användandet på samma sätt som i de övriga estetiska uttrycksformerna.

Tanken om att skapa ett naturligt lärande så som det nämns i fokussamtal 2 har många pedagoger och filosofer försökt uttrycka. För en dramapedagog kan detta synsätt belysas av Bolton (1979, 2008) (och andra) som menar att ett djupt lärande och en insiktskunskap kan nås med hjälp av ett känslomässigt förankrat agerande i fiktion. I agerandet kan man vara i en situation som om det var på riktigt och därigenom känna äkta känslor och reagera på händelser i fiktionen som om de var verkliga. Detta gäller generellt för dramapedagogik och den estetiska fostran i detta fall handlar om att man ger akt på de estetiska aspekterna i lärande som giltiga och befrämjande för lärande. Insiktskunskapen kan både leda till mediespecifika estetiska kunskaper och medieneutrala estetiska kunskaper. Eftersom undersökningen fokuserar på det medieneutrala perspektivet av estetik kommer också instrumentella funktioner av estetiska lärprocesser i centrum för intresset. Därför blir dramapedagogik en metodik som kan fungera i en allmän estetisk fostran utan större problem att formulera övergripande syften och mål för elever och lärare.

2.2.1.3 Uppskattningens aktivitet

  1. Uppskattningens aktivitet: individens gensvar på de uttryck som andra människor riktar eller har riktat till honom, och allmänt sett individens reaktion inför värden i en värld av fakta – den kvalitativa reaktionen på aktiviteterna A:s och B:s kvantitativa resultat.

I fokussamtalen diskuterades det ”universella estetiska språket” som kan göra att vi kan bli ”världsmedborgare” istället för låsta i vår egen kultur. Hur kan det ha med dramapedagogik att göra? Här skulle man kunna tänka sig att man i skolan arbetar och lär sig om olika kulturer och sedan redovisar sina kunskaper i en dramatiserad form, för att skapa känslomässiga kopplingar till händelser som ligger utanför den egna kultursfären. Detta kan leda till en ökad kulturell förståelse inför andra kulturer som gör oss i viss mån till världsmedborgare. Man skulle också kunna tänka sig att fostra världsmedborgare med hjälp av forumteater där både universella och kulturspecifika dilemman eller situationer av förtryck spelas upp och de elever som sitter i publiken får komma och spela upp sina förslag på förbättringar av situationerna. Det skulle också kunna ske i ett klassrumsspel där läraren går i roll och man tillsammans spelar ett av läraren styrt drama som behandlar historiska eller nutida händelser (Wagner 1993). Det känslomässiga engagemanget som uppstår hos eleverna i fiktionen gör att en insiktskunskap om händelserna och kulturen skapas hos eleverna. Dessa tre exempel på hur dramapedagogik kan göra elever till världsmedborgare är tre exempel på olika dramapedagogiska perspektiv, nämligen det konstpedagogiska, det kritiskt frigörande och det holistiskt lärande perspektivet, i nämnd ordning.

Men det var inte på något av dessa sätt det talades om ämnet i fokussamtalen. Där låg inte fokus på specifik kunskap om andra kulturer utan där fanns en tanke om en slags minsta gemensamma nämnare mellan alla kulturer och denna skulle vara universella estetiska grundstenar. Om man lär sig dessa kan människor alltså förstå varandra över alla kulturella gränser. När man går till den dramapedagogiska litteraturen finns det inte helt tydliga traditioner som behandlar kunskaper om universella estetiska grundstenar. Det skulle kunna utföras på liknande sätt som jag har beskrivit min egen undervisning i inledningen fast med ett något annat syfte. Min undervisning är i och för sig tänkt att ge kunskaper om generella estetiska byggstenar, men syftet är där att de ska bli bättre rustade att producera och konsumera konstnärliga uttryck, inte att göra dem till världsmedborgare.

Samtalen handlade också om motståndet mot marknadsestetiken. I dramapedagogikens svenska historia finns ett politiskt inslag som i stora drag ansluter sig till kollektivism, antikommersialism, demokrati och humanism. Det sammanfaller delvis med traditioner inom de fria teatergruppernas mer uttalade vänsterpolitiska åsikter från 1970-talet, där också dramapedagogik spelade en stor roll som metod för att skapa föreställningar. Men vad är det i dramapedagogiken som gör den till en motståndare till marknadsestetiken? Man kan se detta på två sätt varav det ena är ett passivt förhållningssätt och den andra ett aktivt motarbete. Det passiva förhållningssättet bygger på att man inte intresserar sig för marknadsestetiken utan för individens personliga utveckling och där man kan tänka sig att individen som har utvecklat en stark självkänsla har goda möjligheter att genomskåda eller inte bli intresserad av marknadsestetikens budskap.

Den aktiva delen av motståndet mot marknadsestetiken kan sägas tillhöra det kritiskt frigörande perspektivet. Inom denna tradition behandlas förtryck (Boal 1978) och orättvisor (Byréus 1990), men dessa forumteatertraditioner kan mest hänföras till det nyss nämnda passiva förhållningssättet. Däremot finns det inom detta perspektiv metoder som behandlar maktstrukturer. Starka företrädare för sådana dramapedagogiska metoder är Magnér och Magnér (1976) som beskriver dessa i Medveten människa: En metod att utforska förhållandet mellan individ och samhälle där maktstrukturer behandlas i ett samhällsperspektiv. Till dessa maktstrukturer kan man alltså räkna marknadsestetiken, där ekonomiska och politiska mål ofta sammanfaller (Aulin-Gråhamn et al 2004). Dock har mycket hänt i samhället sedan Magnér och Magnér (1976) var som mest aktiva och marknadsestetiken idag får ofta stå okritiskt behandlad av skolan och debatten (Aulin-Gråhamn et al 2004).

3 Diskussion

Under denna rubrik diskuterar jag metod, resultat och hur framtiden skulle kunna te sig om estetisk fostran var något mer aktuellt och viktigt för svensk skola och som fanns på den utbildningspolitiska agendan.

3.1 Metoddiskussion

Jag tror inte att någon annan metod än fokussamtal hade givit samma användbara resultat. I samtalen prövades användbarheten av begreppet estetisk fostran och just dialogen som uppstår i gruppen ger många synsätt som jag tror inte kunnat komma fram med andra metoder. Två fokussamtal à en respektive två timmar genomfördes men för att metoden riktigt skulle kommit till sin rätt skulle fler och/eller längre samtal ha genomförts. Man kan också förvänta ett djupare resultat om enskilda intervjuer hade genomförts som komplement till fokusgrupperna. Man kan kanske uppleva att det finns andra områden som kunde beröras av estetisk fostran än de som kommit fram samt att man kan tänka sig att områdena i sig hade haft mer stoff i sig om fler och längre samtal hade varit möjliga. Dock är detta en uppsats på c-nivå och tid och resurser är begränsade.

Sättet att arbeta med den abduktiva metoden har också passat undersökningens natur. Den gör att undersökningen får en särskild slags sökande och anpassande karaktär.

3.2 Resultatdiskussion

Vad är estetisk fostran? Det förblir i denna undersökning en fråga som inte kan få någon definition, men man kan åtminstone säga något om några områden som har med begreppet att göra. Som antyddes i inledningen finns en slags förhoppning att estetisk fostran ska klinga mer entydigt är estetiska lärprocesser och tala till pedagoger på ett engagerande sätt. Det som var tydligt i de två samtalen var att gruppen med lärare och pedagoger i estetiska ämnen uppfattade begreppet mycket positivt, även om uppfattningarna inte var entydiga, och hade många förslag på vad det skulle kunna leda till. I gruppen med lärarna i andra ämnen fanns ett starkt intresse för pedagogik och för estetisk smak och frågor däromkring, men det var svårare att få tag på tankar om just estetisk fostran. Dock kom det från denna grupp förslag på definitioner av estetisk fostran, vilket den första gruppen hade svårare för.

I frågan om hur dramapedagogik skulle kunna fungera i en estetisk fostran blir det också svårt att peka på exakt på vilket sätt de hänger ihop. Blir det estetisk fostran bara för att man använder sig av dramapedagogik? Svaret på den frågan är nej, och jag har genom metoden att först ta reda på vad estetisk fostran kan vara försökt att eliminera slentrianmässiga förklaringsmodeller av dramapedagogikens olika metoder.

3.3 Framtidsdiskussion

Kan estetisk fostran bli något som är viktigt för alla pedagoger och som kan ingå som obligatorium på lärarutbildningarna? Vägen dit är nog väldigt lång då den politiska opinionen lutar åt helt andra håll. Det kommer tillsvidare att behövas musik- och bildlärare i skolan som utbildare i dessa konstformer och dramapedagoger kommer fortsätta vara attraktiva i arbetet med trygghets- och värdegrundsfrågor i skolan.

Men en estetisk fostran handlar inte endast om skolan utan också om föräldraskap och samhällsklimat, anser jag. Kan estetisk fostran ingå i föräldrautbildningen man får via landstinget? Kan estetisk fostran ingå i sjuksköterskeutbildningen?

Det alltigenom övergripande syftet med våra liv är att de ska kännas och vara meningsfulla. Många människor söker sig till gemenskaper som handlar om sinnesupplevelser, inte bara konstnärliga. Det är kroppslig träning, körsång, dans av olika slag, yoga och att vara publik på en hockeymatch. På alla dessa sätt får vi estetiska upplevelser så som det grekiska ursprungsordet visar. Finns ett estetiskt behov hos oss människor som Maslow (1987) säger? Om det är så borde estetisk fostran vara viktigare än det verkar just nu. Kan man göra denna kunskap medveten hos föräldrar och pedagoger kan dramapedagogik och dramapedagogisk forskning bli centralt för en estetisk fostran.

Vad gäller framtida forskning i ämnet dramapedagogik skulle det vara intressant att följa upp tankarna om det universella estetiska språket och möjligheterna för dramapedagogiken att utveckla metoder som pekar i denna riktning. Även andra estetiska ämnen som är mer metodistiskt än konstnärligt inriktade skulle kunna integreras i denna del av estetisk fostran. Jag tänker här främst på rytmik, där man liksom i dramapedagogik använder kropp och känslor för syften att förstå och utveckla individens estetiska uttrycksmöjligheter. Även de delar av bildämnet och musikämnet som har mer av terapeutiska syften skulle kunna ingå i utvecklandet av en sådan estetisk fostransmetodik. Här finns dock många olika undervisnings- och forskningstraditioner och dessa är svåra att förena (Bresler 1998). Bresler (1998) föreslår en utökad forskning inom ämnet estetik som sammanlänkare av de olika konstformernas forskning.[11]

En annan del av dramapedagogiken som i perspektivet estetisk fostran enligt denna undersökning är eftersatt är den kritiska behandlingen av marknadsestetiken. Forskare eller praktiker kan ta upp tråden från Magnér och Magnér (1976) och inrikta dramapedagogiska metoder på ett kritiskt förhållningssätt till medie- och marknadsestetik. Frågan är bara i vilket forum en dramapedagogisk praktiker skulle arbeta? I skolan finns det knappast plats för sådana kunskaper då kursplaner blir mer detaljerade som stöd för en likvärdig betygsbedömning och likvärdig skola nationellt sett. Praktikerna skulle i så fall kunna ge enstaka kurser på högskolan, men möjligheterna för en allmän estetisk fostran är därigenom borta. En forskare är mer fri och kan komma fram till vissa resultat, men det finns fortfarande stora glapp mellan forskning och den praktiska skolvärlden (Bresler 1998).


Referenser

Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008) Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur

Aulin-Gråhamn, L., Persson, M. & Thavenius, J. (2004) Skolan och den radikala estetiken. Lund: Studentlitteratur

Birgerstam, P (2000) Skapande handling. Om idéernas födelse. Lund: Studentlitteratur

Boal, A. (1978) För en frigörande teater. 200 övningar och lekar för skådespelare och icke-skådespelare som vill uttrycka sig med teater. Stockholm: Gidlunds

Bolton, G. (1979) Towards a theory of drama in education. Burnt Mill: Longman

Bolton, G. (2008) Drama för lärande och insikt. Om dramapedagogik i teori och praktik. Texter i urval av Anita Grünbaum. Göteborg: Daidalos

Bresler, L. (1998) Research, policy, and practice in arts education. Arts education policy review, vol. 99 s. 9-15

Byréus, K. (1990) Du har huvudrollen i ditt liv. Om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. Stockholm: Utbildningsförlaget

Chaib, C. (1996) Ungdomsteater och personlig utveckling: en pedagogisk analys av ungdomars teaterskapande. Lund: Pedagogiska institutionen

Dahlstedt, S. (2007) Friedrich Schiller och estetisk fostran, Lychnos, årsbok för idé- och lärdomshistoria. Uppsala: Lärdomshistoriska samfundet

Dewey, J. (2005) Art as experience. New York: Perigee

Florin, C. (2010) Lärarnas historia: Folkskolans historia del II 1878-1962. TAM-Arkiv, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, SFHL och Stiftelsen SAF. Läst 2011-02-18. http://www.lararnashistoria.se/article/folkskolans_historia_1900

Fotnoten nr 2, 2011.

Föräldraföreningen vid Daghemmet Lasse-Maja webbplats: http://www.lasse-maja.com/lasse__maja/ (Läst 2011-02-23)

Harju-Luukkainen, H., Mansikka, J.-E. & Silius-Ahonen, E. (2010) Planering av svensk barnträdgårdslärarutbildning. Helsingfors: Arcada

Janzon, E. (2006) En vision om enhetsskolans återkomst. Uppsats. Lärarutbildningen vid Södertörns högskola

Johnstone, K. (1985) Impro: Improvisation och teater. Solna: Entré/Riksteatern

Lepp, M. (1998) Pedagogiskt drama med fokus på personlig utveckling och yrkesmässig växt. En studie inom sjuksköterske- och vårdlärarutbildningen. Stockholm: Almqvist & Wiksell

Lindgren, M. (2006) Att skapa ordning för det estetiska i skolan. Diskursiva positioneringar i samtal med lärare och skolledare. Göteborg: Nämnden för konstnärligt utvecklingsarbete vid Konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet

Lindqvist, G. (1999) Vygotskij och skolan. Texter ur Lev Vygotskijs Pedagogisk psykologi kommenterade som historia och aktualitet. Lund: Studentlitteratur

Magnér, B. & Magnér, H. (1976) Medveten människa: En metod att utforska förhållandet mellan individ och samhälle. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Marner, A. & Örtegren, H. (2003) En kulturskola för alla – estetiska ämnen och läroprocesser i ett mediespecifikt och medieneutralt perspektiv. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling

Maslow, A. A. (1987). Motivation and personality. New York: Addison Wesley Longman.

Nobel, A. (2001) Hur får kunskap liv? Om konst och eget skapande i undervisning. Stockholm: Carlssons

Paulsen, B. (1996) Estetik i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Rasmusson, V. (2000) Drama – konst eller pedagogik? Kampen om ämnet speglad i den nordiska tidskriften Drama 1965-1995. Malmö: Drama boreale

Read, H. (1956) Uppfostran genom konsten. Stockholm: Natur och kultur

Sternudd, M.F.F (2000) Dramapedagogik som demokratisk fostran? Fyra dramapedagogiska perspektiv – dramapedagogik i fyra läroplaner. Uppsala: Uppsala universitet

Sundin, B. (1982) Barnen och de sköna konsterna. Stockholm: Statens kulturråd

Wagner, B. J. (1993) Drama i undervisningen: En bok om Dorothy Heathcotes pedagogik. Göteborg: Daidalos

Way, B. (1967) Utveckling genom drama. Dramatisk improvisation som pedagogiskt hjälpmedel. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Wennberg, B.-Å. & Hane, M. (2005) Metodologisk plattform för vår användning av fokusgrupper och fokusberättelser. Degerfors: Samarbetsdynamik

Wiechel, L. (1983) Pedagogiskt drama. En väg till social kunskapsbildning. Stockholm: Natur och kultur

[1] Läs mer om Sternudds indelning av dramapedagogiken i fyra perspektiv på sidan 8.

[2] Intervju i Fotnoten nr 2/2011

[3] I Aesthetica beskriver B. estetik som en allmän lära om det sköna, som något fullkomligt och möjligt att förnimma. Det sköna kunde varken förstås rent förnuftsmässigt eller rent intuitivt. Man sökte sedermera intensivt efter kriterier för detta fullkomliga sköna och för den goda smaken (Birgerstam 2000).

[4] Läs mer om Schiller under rubriken Estetisk fostran.

[5] En egen reflektion här är att Sternudd använder sig av begreppet fostran i avhandlingen. Tidigare svenska forskare har mer använt begreppet utveckling i större utsträckning. Kan detta vara ett tecken på att fostransbegreppet håller på att återaktualiseras? Nu är ju inte Sternudds avhandling så ny längre, men ändå en av de senaste inom dramapedagogik.

[6] Om katharsis: Vygotskij ansåg att ”befrielsen sker genom en explosion av känslor som får fantasin att blomma när den tolkar känslorna” (Lindqvist 1999, s.184)

[7] Musik och bild är de två estetiska ämnen som är obligatoriska i skolan. Dans och drama är på något vis etablerade i skolan, men inte som obligatorium. Andra ämnen räknas ibland till de estetiska ämnena däribland slöjd och hemkunskap. Ofta talas om praktisk-estetiska ämnen och då menar man även idrott (Lindgren 2006).

[8] Friedrich Fröbel (1782-1852), tysk pedagog och skapare av barnträdgårdar (kindergarten). Det främsta målet för uppfostran var enligt Fröbel en allsidig utveckling av människans förmågor.

[9] Dansmatte är en metod för matematikinlärning där man med hjälp av dans får en kroppsligt förankrad känsla för matematiska begrepp, till exempel mängder, mer och mindre, geometriska figurer och sekvenser.

[10] Det finns en slags inbyggd konflikt i själva momentet att föra in dramapedagogik i en allmän estetisk fostran eftersom denna, mot uppsatsens bakgrund och resultat, ska gälla alla barn och finnas verksam i alla delar av skolan. Att då försöka visa på en pedagogisk metod som dessutom i någon mån kan kallas mediespecifik med syfte på det estetiska mediet drama kan verka bakvänt. Men om vi ser dramapedagogik som ett av många sätt att genomföra en allmän estetisk fostran kan det kännas mer motiverat. Det handlar alltså inte om att visa att dramapedagogik är en allenarådande metod för estetisk fostran, utan snarast ett komplement i den stora och komplexa funktion som skolan har i samhället som fostrare av individer.

[11] Termen som Bresler använder i sin artikel är arts education, alltså egentligen inte estetik. Ska man översätta arts education kan det bli konstutbildning, men det är en översättning som inte stämmer överens med innehållet i artikeln. Det engelska arts är ett vidare begrepp än vårt konst, och i min förståelse överensstämmer begreppet estetik bättre med den engelska betydelsen. Education är inte heller helt lättöversatt, eftersom även det har en vidare betydelse än det svenska utbildning. I artikeln går betydelsen mer åt det svenska fostran. Bresler vill med andra ord se en utökad forskning inom estetisk fostran.

Annonser

En reaktion på ”Dramapedagogik som metod för estetisk fostran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s