Den sårbara läraren

Idag tittade vi på två TED-föreläsningar på en lektion i Estetisk kommunikation. Det var ”The power of vulnerability” och ”Listening to shame” med Brené Brown. Tanken var att få eleverna att fundera på hur sårbarhet påverkar hur vi ser på en scenartist. Vi vill gärna lära känna, förstå och känna en samhörighet med en artist för att vi ska få en personlig upplevelse som ger oss något av värde. Föreläsningarna handlar dock inte om estetisk kommunikation alls utan om allmän mänsklig kommunikation. Så under tiden vi tittade började mina funderingar gå till mina egna erfarenheter och efteråt delade jag med mig av en historia som är så här:

När jag gick i ettan i grundskolan hade min klass en underbar lärarinna. Hon var så där omtänksam och varm som man vill att en sådan ska vara. Tyvärr blev hon gravid och lämnade vår klass redan efter ett år (och här fick jag känna av känslan svartsjuka första gången i mitt liv!). De följande åren var, åtminstone när jag tittar i backspegeln, stökiga. Lärare kom och gick och ingen lyckades skapa en relation med oss. Som klass var vi nog utmanande och en outtalad uppgift för oss var att slå hål på lärarens sköld. Detta lyckades vi med ganska ofta.

Sedan hände det. I sexan var det dags för en ny lärare igen och in kommer en ung tjej, nyexad. Jaha, hur ska det här gå, undrade vi nog. Ganska snart visade det sig att hon inte hade någon sköld med sig. Ingen sköld som vi kunde stångas mot. Från första sekund visade hon sig sårbar, mänsklig och intresserad av oss. Och vi blev intresserade av henne. Nog för att någon försökte rubba hennes balans, till exempel under de känsliga sexualkunskapstimmarna, men vi gick alltid bet. Det fanns helt enkelt inget att vinna på ett sådant beteende. Vi upptäckte att det fanns intressant kunskap att hämta i skolan och att allt inte gick ut på att lära sig det sociala spelet.

Hennes sårbarhet gjorde kommunikation möjlig. Där kommunikation finns finns också möjlighet till lärande. Hennes sårbarhet visade oss också att det finns andra sätt att förhålla sig till sina medmänniskor. Ett förhållningssätt som bidrar till dialog och lyssnande och som gör oss modigare och mer empatiska. I min lärargärning försöker jag lämna min sköld, men lyckas säkert inte alltid.

Tack Kristina för att du visade dig sårbar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s